Var ute nu på kvällen för att dyka ner bland blåsipporna som börjar ta fart på allvar. Gick runt på tomten och satte mig under vår stora alm. Det är en av de få stora almar vi ha kvar. De övriga drabbades av almsjukan så vi tog ner dem förra året...ligger fortfarande som uppstyckade kvarlevor på gräsmattan (huu det lät lite hemskt!) . Hur som helst så tittade jag upp och såg till min glädje att det verkar finnas hopp om liv bland grenarna och hur grenarnas olika skikt skapade spännande mönster. Fick nästan nackspärr och höll mig med nöd och näppe från att ramla baklänges. Nästa gång lägger jag mig ner tror jag :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar